Hyresgästföreningen är tydlig med att vi inte vill se en bostadspolitik präglad av en hyresreglering med ”social housing” och marknadshyror. Vi säger nej till att politikerna sätter hyror i delar av beståndet (hyresreglering), särskilda bostäder för de med lägre inkomster (”social housing”) och att hyresvärden själv kan bestämma hyresnivån (marknadshyror).

Vi värnar istället dagens system där parterna förhandlar hyror, även om hyresvärden har möjlighet att sätta hyran i nyproduktion, och bostäderna ska vara tillgängliga för alla. Vi vill också utveckla dagens system med systematisk hyressättning där respektive faktor, t ex standard, prissätts.
Mot bakgrund av rådande bostadsbrist och därmed höga boendekostnader, som har sin förklaring i en felaktig och passiv bostadspolitik på såväl kommunal som statlig nivå, har den s.k. Wien-modellen lyfts fram som en förebild. Detta då bostadssituationen i Wien bl a kännetecknas av goda möjligheter att snabbt få en bostad och relativt låga hyror.

Låt oss därför kort titta på vad Wienmodellen innebär. I den mindre andelen av hyresbeståndet gäller marknadshyror och i den större andelen reglerade hyror med en statligt beslutad normhyra. För att komma ifråga för ett kontrakt på en lägenhet med reglerad hyra får man inte tjäna mer än vad ett inkomsttak anger. Ca 80 procent av Wiens befolkning tjänar under detta inkomsttak och ca 60 procent bor i en subventionerad hyresrätt. Man får behålla en lägenhet med reglerad hyra om inkomsten i ett senare skede överstiger inkomsttaket. Hyresrätter kräver även en viss egeninsats av engångskaraktär från hyresgästen. Hyrorna är låga tack vare subventioner och egeninsatser. Den större delen av nyproduktionen och renoveringarna är subventionerade.

Wienmodellen präglas alltså av en hyresreglering (statligt beslutad normhyra) med ”social housing” (särskilda bostäder för de med inkomster under en viss nivå) och marknadshyror i en mindre andel av beståndet. Etiketten ”social housing” blir här principiell eftersom de flesta invånarna i Wien hamnar under inkomsttaket.

Grundförklaringen till att Wienmodellen inspirerar är att den handlar om social bostadspolitik; alla är med och tar gemensamt ansvar för att alla ska kunna ha någonstans att bo till rimlig kostnad.
En framgångsrik social bostadspolitik i Sverige och Stockholm borde kunna omfatta kollektivt förhandlade hyror istället för en återinförd hyresreglering med ”social housing” och marknadshyror. Det är inte hyressättningen som förklarar bostadsbristen i Sverige. En ny svensk social bostadspolitik bör istället fokusera på produktionen av bostäder och i den delen inspireras av Wienmodellen.

Henrik Ludvigsson
bostadspolitisk utredare